Jag har just gjort något helt fantastiskt underbart! Jag har varit ut och sprungit! Mina fogar klagade inte och jag fick svettas ut några år av "bara liga på soffon" droppar. Det var en märklig känsla att jogga.
Min muskulatur där långt inne reagerade enligt följande:
Alltså va?? va ji heje nö? ji on gälin?...aijj.aij....sluut! fort hiid me na mjölksyyro....såde.....nu giver on opp snart..he,..he.... Va va e ja sa.....nu gar on jo...... Men..vä?..vä?...tootsche böri spring pånytt!? On skämtar int..... ojnäää...e ji på riktigt!!!!
Å faktiskt blev det bara lättare ju mer man orkade stå emot kroppens paniksignaler. Det var jätte skönt!
Stod och tänjde nere vid gerby hamnen..det var så lugnt och vackert. Det vara bara jag och världen. Bara jag och mina tankar. Jag kunde tänka ännu! Det var skönt att få bekräftat! :)
En halvtimme av lyx i vardagen. Tänk att bara vara för sig själv en stund, det är nu en eftertraktad tid i ens liv.
Men den vackraste tanken man fick när man blickade ut över vattnet.... var att man är världens lyckligaste Kiika.
