Vi verkar har ärft knixe me ti laag aader ti skratt Clas. Det du berättade i din kommentar stämmer exakt in på mig oxå! Roliga timmen i skolan var det inga problem med, det skulle utan problem blivit roliga timmarna.....:) Och fenomenet av att just ha spexat och fått kompisar att skratta och sedan gå upp och "vara sig själv" och hålla ett seriöst utspel...huuuuga.....
Och mycket handlar ju om "timing" både med kroppsspråk och repliker. Det är oxå det som gör det så intressant då man känner att man har en sorts förmåga att "få e ti funkk på rätt ställ" så att säg :) Men det kommer ju spontant, int sitter man ju där och funderar..va ska ja säg som nästa...ibland förvånas man över vad som spottas ut ur ens mun.
Då är jag ju personen som inte "kastar ut mig" och söker efter utmaningar. Det är ju synd. Oftast är det andra som frågat och fått mig att komma med. Man borde ha mera sizu och våga mera. Och samma gäller komplimanger för sitt agerande. Väldigt svårt att hantera.....
Uppfinna en karaktär på nätet..hmm..mm... det vore ju nått *skratt* Kasta ut mig totaalt! :)
Man borde väl analysera mindre och göra det som faller en in....
